Följande text fann jag i Hembygdsgården, maskinskriven på ett randigt pappersark. Vem som nedtecknat texten framgår inte men det verkar röra sig om en både tragisk och sann historia som utspelat sig i byn Lockne. Med dubbelmord menar man antagligen att både pigan och hennes ofödda barn bragtes om livet.

/Maria Tjärnström

Dubbelmord i Locknö

År 1873 inträffade ett dubbelmord i Löcknö mot jungfrun Margareta Sjölund vilken var anställd hos sjökaptenen och bonden J Hofrén. Denne husbonde hade lägrat sin bondpiga som efter en tid efter tjänstens upphörande och vid detta besök blivit mördad av Hofrén, mordet ägde rum i stallet. Den mördade flickan lades sedan i en höskrinda och Hofrén körde den till en broder i Torsåker och förvarade där liket i tvenne dagar, då han återvände till Locknö, men vid Prästmon strax nedanför kyrkan på den isbelagda älven i ett där upphugget hål för vattenhämtning stoppade han ner liket och fortsatte hem. När en torpare skulle hämta vatten tyckte han se skum på vattenytan och att det flöt något vid iskanten och fann till sin förfäran ett lik. Det blev larm förstås och misstankar väcktes på Hofrén som också anhölls och fängslades i Januari 1874. Förhör och rannsakan skedde vid flera extra ting varvid han nekade till brottet tills i Maj månad erkände han inför sittande rätt sin handling och allmäh åklagare men återtog bekännelsen. I Sept månad vid extra ting som hölls på mordplatsen i Locknö, i stallet därstädes där man konstaterade blodfläckarna vilka var tillräckliga bevis för att bli dömd till tingsställeti Herrskog till livtids straffarbete.

Detta brott föranledde båtsmannen och korpralen J P Gammal / anfader till den bekanta kyrkvaktar släkten Wikner i Bjärtrå att skriva följande skillingtryck:

Jag vill nu här beskriva vad som i Bjärtrå hänt, En piga blivit mördad och mördaren är känd. Han henne lägrat hade, då hon hos bonden var. Han ville ej bliva känder att han var barnets far.

En afton pigan kommer till grymma mördarens hus. Då mörkret hade inträtt och dunklat solens ljus. Han var till mod beväpnad ger henne svimnings slag. Och sen med strypning kvävde det liv som fanns kvar.

När så man pigan saknar, man börjar göra skall, Det kunde man ej veta att hon funnits i ett stall. Hon var där några dagar, tills han rustat sig, och sen han henne körde, ja mer än tvenne mil.

Han körde till en broder med lasset må ni tro för att få gömma stoftet fördolt uti hans bo. Som låg nedlagt i skrindan förvarat uti hö. På sådant sätt han lönte sin kära fästemö.

Han henne sedan körde till närmast belägna sunn. Där folket hade gjort sig ett nödigt vattenbrunn. Han henne så nedsänker inunder isen blå. Han trodde ej någon skulle henne hitta på.

När som nu folket börjar att ta vatten från sin brunn. Då börjar de få skåda ett så ovanligt skum. Som uppå vattnet flyter, varför de se nedåt. Och pigan så de finna med häpnad och gråt.

Nu gav det full anledning att häkta mördaren. Hans kropp var styv att neka så styrkt av onde själv. Han sedan satt i häkte väl flera månars tid. Kanske att livstids fästning skall giva honom frid.

Nu får jag sluta visan, så enkel som den är och må den bli till nytta och inte till besvär. Och må vi rätt betänka vad skriften oss nu lär. Det är att Gudligt leva i denna världen här.

Så sjung nu denna visa så gott som ni kan. Och att den Eder lända till bättring för var man. Som haver hört vad fasa som Hofrén verka kan. Uppå sin piga Margret som dödde för hans hand.