"Lär dig känna den ort, där du är född och fostrad, dess historia,
       liv och öden i nutid och förtid"

Dessa ord var tänkta att inleda hembygdsforskaren Per Edholms livsverk, sockenbeskrivningen över Bjärtrå. Någon sådan beskrivning blev dock aldrig av. Han vigde sitt liv åt forskargärningen och samlade på sig ett digert material, men hade inte förmågan att teckna ned sina rön på överskådligt sätt. En del av hans arbete sammanställdes av O. Häggström i skriften "Bjärtrå socken, saga och sanning" som gavs ut av Bjärtrå folkskolestyrelse 1952.

Per Edholm föddes i Bålsjö på 1840-talet som son till bysmeden Jan Olsson. Han växte upp i ett enkelt hem och fick tidigt börja hjälpa till med det lilla torpet. På den tiden fanns en skola i Bålsjö som som bedrev undervisning en månad om året. Där fick unge Edholm tillbringa totalt 56 dagar. Längre blev inte hans skolgång, men det var tillräckligt för att väcka hans läslust. Han lånade och läste med stort intresse de böcker han kom över om Sveriges historia.

När han som tjugoåring gick och trampade fram bakom hästplogen skymtade ett främmande föremål i den brunsvarta jordtiltan, det visade sig vara en slipad mejsel av skiffer. Edholm fick känslan att föremålet måste vara mycket gammalt och värdefullt, och tog vara på det. 1874 var det arkeologikongress i Stockholm, och i en tidning läste Edholm om ett upprop efter "fornfynd". Han kom då att tänka på skiffermejseln han funnit, och skickade in den. Efter en tid fick han brev från arkeologen Oscar Montelius med hittelön på fem kronor, samt en uppmaning att fortsätta med insamlandet av fornsaker. Detta lade grunden för hans intresse för historia och "allt som fornt var".

Under denna tid stod den arkeologiska forskningen i sin vagga, och var så gott som okänd för den stora allmänheten. Utan överdrifter kan man säga att den globala arkeologiska vetenskapen föddes i Sydskandinavien. En som slöt sig till denna forskningstradition och dessutom lade grunden till en ny generation forskare var just denne Oscar Montelius, som skrev brevet till Per Edholm. Montelius utarbetade en ny arkeologisk metod, typologin. Hans arbete fick mycket stor betydelse och hans typologisystem används till viss del även i dag.

Per Edholm fortsatte i sin fars fotspår som bysmed och kopparslagare, men vid sidan om detta kom han även att bli ombud för Nationalmuseum i Stockholm. Han inventerade efter fornsaker och vandrade igenom så gott som alla socknar i Ångermanland och delvis Medelpad där han samlade in möbler, fornfynd mm för museets räkning. På Nordiska museet finns cirka 1200 katalognummer insamlade av Edholm, och på dåvarande hembygdsmuseet i Härnösand (nuv. Länsmuseet Västernorrland) finns 300 förhistoriska artefakter insända av honom. På sina resor i landskapet studerade han även vad som fanns att läsa i "luntor och protokoll" i byakistor och arkiv. Detta arbete kan inte ha gett särskilt mycket i reda pengar, eftersom han fortfarande var beroende av den lilla inkomst han fick från smedsgärningen i Bålsjö. Sina anteckningar från inventeringsresorna förvarade han i kammaren i sin lilla stuga i Bålsjö.

     Per Edholm vid sin arbetsbänk. Foto: okänd

Edholm var en anspråkslös man, men han kände stor stolthet för sin hembygd Bjärtrå, vilket han med föga respons försökte förmedla till sina samtida sockenbor. På den tiden var det nog för den enkla allmogen obegripligt hur han kunde lägga så mycket av sin tid på historiska studier, och vilken nytta hans arbete skulle syfta till. Då fann Edholm bättre förståelse bland vetenskapsmännen i Stockholm och Uppsala, de uppskattade hans forskningsinsatser och ville gärna belöna honom på något sätt. De uppvaktade därför regeringen 1920 med en petition om att belöna den då 70-årige Edholm för hans mångåriga arbete. Regeringen svarade med en kunglig proposition om att ge honom 600 kronor i årlig pension under hans återstående levnad. I samband med detta insåg man i Bjärtrå att det nog måste vara något värde i Edholms insatser, kommunen köpte in hans stuga med arkivalier och allt med löfte att han skulle få bo kvar i orubbat bo livet ut. Efter hans död skulle stugan bilda ett "Pelle Edholms museum". På försommaren 1921 reste Edholm till Stockholm för att bedriva          arkivforskning. Det ville sig så illa att en dag då han gick genom staden blev han påkörd av en lastbil och illa skadad i ena höften. Han hamnade på sjukhus där han låg i flera veckor utan förbättring. Fram på höstsidan avled han av sviterna. Hans sista vilja var att bli förd till Bjärtrå för att bli begravd i hembygdens jord, så skedde också. Han vilar på gamla kyrkogården i närheten av kyrkan, där han ofta bevistat gudstjänsten. 1925 bildades Bjärtrå hembygdsförening, Per Edholms lilla enkammarstuga restaurerades då och flyttades till tomten vid Nässoms kyrkoruin där den står än i dag.   Ur: "Bjärtrå socken, saga och sanning" av O. Häggström. Utgiven 1952, Gevaliaförlagets tryckeri. Sammanställt av Maria Tjärnström, Kungsgården

Hembygdsklädda flickor på besök vid Per Edholms stuga i Bålsjö. Foto: Edith Stattin   Per Edholms stuga på sin nuvarande plats vid hembygdsgården. Foto: Maria Tjärnström