Gumman med Bläran.

 

I närheten av Litanön skall följande han inträffat.
En höst kort efter det isen över sundet började bli farbar, gick en kvinna ut på isen för att hämta vatten och kom inte igen. Man kunde inte begripa vart hon tagit vägen. Man anställde skallgång men utan att finna henne. På vårsidan kom hon tillrätta och tämligen väl bibehållen. Nu fick man veta var hon varit under vintern och huru hon haft det under tiden.

Hon hade gått ned på svag is och blivit stående på älvens botten. Genat bildades en blära (blåsa) för hennes mun och näsa, tack vare vilken hon kunde andas. Hennes medvetande var något så när kvar, så att hon kunde förnimma vad som skedde i närheten. Hon hörde tydligt att hästar och fordon for fram över henne, men då "skrall" det i huvudet, och värst var det d folk kom och hämtade vatten och slängde på såstången på isen. Då gjorde det ont i huvudet. Hon kunde inte ge något livstecken ifrån sig och stod där, tills hon kom tillbaka. Huru det gick till fick man aldrig veta.

 

Upptecknat av Per Edholm, Bjärtrå