Hemsökt av Vittra

Vintern 1748-49 pågick mystiska händelser hos bonden Johan Ersson i Allsta. Eländet började vid Andersmäss. I ladugården fann man alla korna smyckade med kvinnogrannlåt, band och glitter hängde runt halsar och horn. Moran som upptäckte det höll på att tappa hinken i förskräckelsen. Korna stirrade på henne med lysande ögon. Dom skakade och bölade som aldrig förr. Gårdsfolket som satt vid frukostbordet hörde livet och rusade mot ladugården. Allt hö hade samlats ihop i en hög och lagts vid en ko.

När Ersson dagen efter kom in i kammaren var chiffonjéklaffen nedfälld. Alla lådor var utdragna och alla papper var utslängda på golvet.

Följande dag kom korna utrusande ur ladugården, fullständigt vilda. Man kunde inte fånga in dem och få dem lugna på en lång stund. Ingen begrep någonting. Nästa morgon hade alla kossorna fötterna innanför traljen. Att de själva inte kunnat ta sig dit, var helt klart. Enda sättet att få loss dem var att med yxa hugga sönder traljen. Nu for Ersson iväg till en utslåtter för att hämta hö. När han kom fram fann han ladan tom, allt hö låg slängt utanför. När han så småningom kom hem fann han kräken ute i snödrivorna, helt galna och omöjliga att få tag i.

Under ett halvår pågick eländet, man fick ingen ro. Detta blev för mycket för Johan Erssson. Uppriven och förstörd av allt detta gick han och hängde sig i en kvarn.

Klart att man i våra dagar tycker att sådana här historier verkar konstiga. Men att man inte i Bjärtrå 1749 begrep, att gården var hemsökt av vittror, än ännu konstigare. För historien slutar med, att ingen kunde förklara det skedda.

Ur: Lars Bergström: "Sällsamheter i Ångermanland" 1983