Herrpesbacken

 

På Båltjärnsvägen finns en brant och krokig backe, som efter senaste vägomläggningen inte passeras av resande. I allmogemun bär den ovanstående namn, men skulle egentligen heta Herr Persbacken. Huru den fått sitt namn framgår av följande sägen:

Långt bort i tiden, innan nuvarande väg bröts genom skogen, fanns det endast en ridstig där. Då hände det sig en gång att en gumma från Strinne var på väg till Bålsjö. Hon hade kommit till nämnda backe och hörde där uppifrån en starkt galopperande häst komma. I vild fart störtade han fram, och på hans rygg tyckte hon sig se en karl sitta framåtlutad. Gumman visste att prästen i socknen brukade rida till höst, när han färdades ute i bygden och trodde nu att det var prästen hon mötte. Hon steg åt sidan för att hälsa på honom, men hon hann varken niga eller räcka upp handen till hälsning, förrän han var borta. Något förvånad över hans beteende denna gång muttrade hon för sig själv:

"Herr Per hade fasligt bråttom i dag, då han inte hälsade på mig"
Hemkommen efter sin resa fick hon veta att en löddrig vettskrämd häst hade kommit rusande genom byn med en björn på ryggen. Hästen sprang in i en vedbod och skrapade av sig Nalle i porten. Efter den betan kallades backen Herr Persbacken, som i folkets mun blev Herrpesbacken, allt intill denna dag.

På 1650-talet fanns i Bjärtrå en präst, som hette Peder och varför skulle det inte kunnat vara han som gumman trodde vara ute denna dag, och som gav anledning till backens namn.

 

Upptecknat av Per Edholm, Bjärtrå