Kränger och Bullrus

 

Kränger var glasblåsare på Sandö. Han brukade ibland ta sitt muskedunder på axeln och gå ut i skogen för att jaga. På en sådan färd kom han till Björknäs fäbodar vid Bålsjön. Han gick in i ett av kokhusen där för att äta och vila över natten. Medan han satt vid brasan och värmde sig kom en katt in och ville ha lite av korven som fräste i pannan.

"Schas katt" sa Kränger. "Akta dig att du dig bränner, här är ingen dig som känner".
Katten gick ut men kom igen med en hel hop katter, som började dansa på golvet. Efter en stund stannade dansen och jägaren hörde huru katterna började fundera över huru de skulle kunna ta livet av honom.

Då sa en i flocken:
"Låt honom vara tills Bullrus kommer"
Med detta lät de övriga sig nöja och gick ut. Om en stund hörde Kränger som gått och lagt sig, tunga steg ute på backen, och in kom en ohyggligt tjock karl. Han stönade och vädrade och mumlade:

"Här luktar kristet kött"
Nu var Kränger klarvaken, tog en silverknapp ur fickan, bet ihop den och stötte ner den i bösspipan, lade an och sköt. Bullrus stöp där han stod.

Följande morgon tog Kränger vägen till Kläpp i Skog och gick in till en bekant och talade om nattens händelse. I spisen satt en katt som då hon hörde Bullrus sorgliga ändalykt började jämra sig, gick mot dörren och klagade:

"Är Bullrus död, då är det inte värt att jag lever längre heller".

 

Upptecknat av Per Edholm, Bjärtrå