Oknytt i Mantal

 

Vintern 1748-49 var det otrevligt hos bonden Johan Ersson i Allsta. Det började vid Andersmäss med att krna i lagården befanns behängda med kvinnogrannlåter "stycken" och band, och när moran på morgonen kom för att mjölka, lyste kräkens ögon med en vild glans, och korna var upphetsade och darrade i båsen.

Då gårdsfolket satt vid frukostbordet, hörde de oväsen från lagårn, och när de skyndade dit var fodret taget från korna eller låg det alltsammans i en hög hos en a dem. Korna var utom sig och skakade i sina bindslen.

När Ersson någon dag senare kom in i kammaren, var chiffonjeklaffen nedfälld, lådor utdragna och papper kringkastat på golvet.

Följande dag såg man korna komma utrusande från lagårn, råmande och omöjliga att fasttaga på en lång stund. En morgon hade krona fötterna innanför traljen. Dit hade de aldrig själva kunnat få dem, och de löstes ej förrän traljen skars av. Gubben for till en lada efter hö. Då fann han att höet var utkastat kring backen och hör kvinnfolkens skrik: "Herrejestanes, nu ä kräka ute igen!"

De rusade som besatta in i snödrivorna så att man knappt kunde få tag i dem.
Under ett halvår fortsatte med större eller mindre mellanrum detta elände för att sedan upphöra.
Bonden i gården blev slutligen så uppriven av detta att han hängde sig i en kvarn.

Upptecknat av Per Edholm, Bjärtrå

Lapp-Stina

Hon var av samefolket och bodde först en tid inne på Nässomsmarken, men flyttade sedan ned till byn. Hon dog någon gång på 1870-talet vid hög ålder.

Mor Stina var en hjärtegod och hjälpsam kvinna. Hon var naturläkare och anlitades av bygdens folk vid förefallande behov. Ryktet om hennes läkedomsförmåga spred sig utom socknens gränser, till Jämtland, ja ända till Stockholm. Och från många orter kom folk för att be henne om hjälp. Utan hokuspokus betjänade hon sina patienter med de salvor och mixturer hon själv åstadkommit. Ormar plockade hon upp med bara händerna ur hölägdor och tog tillvara deras fett, och källvatten använde hon ofta. Vid någon svårare konsultation föll hon i trance och kunde sedan ställa den diagnos fallet krävde och vidtaga lämplig behandling av den sjuke. Utom denna sin läkargärning skall hon enligt sägnen ha "läst" bort björnen på norra sidan Ångermanälven. Detta skall ha skett för så där bortåt 100 år sedan. Hur som helst med "läsningen", men björnen har inte visat sig där sedan, då han däremot på senare tider gjort sig påmind på andra sidan älven.

 

Upptecknat av Per Edholm, Bjärtrå