Läge, gränser och utsträckning

Bjärtrå är beläget på östra sidan av Ångermanälven ungefär fem mil från Härnösand och lika långt från Sollefteå. Socknen gränsar i Väster till Ångermanälven, I nordväst till Ytterlännäs, i norr till Styrnäs, i öster till Ullånger och Skog och i söder till Nora. Sandö är socknens sydligaste punkt, och des nordliga del sticker in mot Styrnäs. Avståndet mellan dessa två punkter är cirka två mil.

Berg och lågland

Skogsklädda berg uppfyller stora delar av socknen. I nordväst bildar det s k skäret ett lågt och slätt land som sträcker sig mot älven. Från Strinneberget hr man ett ståtligt panorama över hela västra halvan av Bjärtrå, Åntermanälven med dess i socknen inskjutande vikar och de blånande bergen på andra sidan älven. Butjärnsberget ligger vid den lilla tjärnen öster om Strinne. Det höjer sig nästan lodrätt från landsvägen och är lika högt som Strinneberget. Snöåsberget, en långsträckt och ganska hög bergrygg öster om Lugnviks samhälle ger också en vacker utblick över den nedanförliggande bygden och fjärden. Läntoberget i Lockne ligger mellan älven och Strinnefjärden. Därifrån har man en storslagen utsikt över hela Västra och norra Bjärtrå och över älven med dess fabrikssamhällen och övriga bebyggelse på andra sidan. Nämner vi också de skogiga höjderna vid Hjälta och Allsta kan vi säga att västra delen av Bjärtrå bildar en dalgång mellan nu nämnda bergsryggar, en dalgång som börjar i Kungsgården och slutar vid Lugnviksfjärlden och är cirka en mil lång. Vid Justerbacken avbrytes dock detta lågland aven öst-västlig höjdsträckning.

I nordvästra delen av Bjärtrå, som av ortsbefolkningen kallas "Sunnanberge", går en dalgång i sydlig riktning från Stavred Strinnefjärden, och på norra sidan av Gerestaåsen utbreder sig parallellt med denna dal ett lägre liggande markområde som också sluttar mot fjärden. Följer man landsvägen från Strinne genom det skogiga och backiga Butjärnstområdet kommer man till ännu en låglänt trakt nämligen den vid Henriksdal, där Grössjö med sina gårdar och åkrar utbreder sig omkring den i sänkans botten liggande lilla sjön, en rest av ett fordom mycket större vatten. Till de lågt liggande områdena kan också föras strandsluttningen i Lockne och dalgången mot Lockneviken. Den större nordliga och östliga delen av Bjärtrå utgöres av berg och myrmarker.

Sjöar och vattenleder

Från älven skjuter tre vikar in i Bjärtrå socken. Kungsgårdsfjärden, som från nordväst som en kil tränger in i Kungsgårdslandet, Strinnefjärden som jämnbred går i östlig riktning från Kjöasundet in till Fjärdvik, och så Lugnviksfjärden från Svanötrakten i nordlig riktning in till Lugnvik. Norr om Köjasundet är Litanön belägen (Litanön betyder "den lilla ön").  I Strinnefjärden finns den lilla holmen Själahälla och den tidigare nämnda Sandö, som ligger söder om Lugnviksfjärden, är socknens sydligaste del. Till "övärlden" i Bjärtrå får man väl också räkna Trollskären på västra sidan om Lockne.

Sjöar, tjärnar och många mindre spillda vatten är det gott om i Bjärtrå, men de rinnande vattnen är inte många. Störst och mest omtalad är Saltsjö, eller som den fordom kallades, Saltträsk. Den ligger i östra delen av Bjärtrå, en halv mil ungefär från kyrkbygden och går med en smal vik, Viksättsviken, in i Ullånger, medan en vik i motsatt riktning, Båtviken, sticker in i Bjärtrå - landet. Sjön är ungefär en halv mil bred och minst lika lång, har många holmar, uddar och vikar och är berömd för sin naturskönhet. Runt stränderna reser sig en mur av höga, delvis branta ber, och hela trakten ger intryck aven krater. Den är ganska djup och liksom andra fjällsjöar är den inte så litet nyckfull. Den blir lätt upprörd av de från bergen nedstörtande vindarna och blir den på dåligt lynne bör man inte ge sig ut på den i en liten båt. Den isbelägges sent på hösten. I dag finns många sommarstugor runt Saltsjön.

Från Saltsjön går en vattenrik å ned till Grössjö. Tidigare drev den en vattensåg strax efter sitt utlopp i sjön vid Sågmon, där "Pelle i Bräcke", en affärsman från Ullånger, sågade plank och bräder för ortens behov och till avsalu. Under första världskriget uppfördes i ån vid Sågmon en elektrisk kraftstation.

Den andra större sjön i Bjärtrå är Bålsjön, som med sina under sommartiden gröna, lummiga uddar och stränder har något av Mälarnatur över sig. Dess vatten går genom delvis flack och sumpig mark, dels genom stenig skogsterräng fram till Strinne, där den bildar en liten tjärn, Butjärn, för att sedan utför backarna nå fram till Strinnefjärden. På sensommaren går ålen genom Strinneån ut i fjärden. En ålkista fanns förr uppe i skogen. På 1500-talet var här ett kronans ålfiske, den som fångade ål i Strinneån fick betala en dryg skatt till kronan. På 1700- och 1800-talen fanns vid ån ett dussintal mjölkvarnar uppförda. De flesta byarna i socknen förde hit sitt korn för att malas. Två vattensågar för husbehovssågning fanns också.

I Öd har vi en nästan cirkelrund tjärn, Ödstjärn, utan större märkvärdigheter. I söndra delen av Bjärtrå rinner en bäck eller å, kallad Gålån till fjärden.

Uppe i skogen vid Nässom, på vägen till Strinne fäbodar ligger tre små tjärnar: Återsttjärn, Mellersttjärn och Bortersttjärn närmast saltsjön. Från Återsttjärn rinner en liten bäck som höst och vår efter starkt regn bullrar som vore den fred och störtar utför branten till Prästtjärn. På 1700-talet uppfördes vid denna bäck av Nässoms bönder en grovbladig vattensåg, som revs några år senare och ersattes med en ny såg. Det gick dåligt med denna sågdrift varför den snart lades ned. En kvarn har också funnits här vid Byströms bäcken, som den kallas.

Så kommer vi till Stavredstjärn, mellan Nässom och Stavred. Den är liten som Ödstjärn och är en kvarleva från den tid då här var ett större vatten och man kunde ro härifrån till Kungsgårdsfjärden. Här på Nässomssidan fanns då fiskebodar och  bryggor. Med möda letar sig nu tjärnens vatten vid behov genom det flacka mellanliggande landet till älven.

Vid Nyböle rinner också en bäck, som i äldre tid troligen var något kraftigare än nu eftersom den hade äran att driva en såg. Där fanns ett kraftigt rå (folktroväsen) som inte ville att sågen skulle vara i gång under spöktimmen kl 12-1 på natten. Lät man dock sågen gå gick vanligen någonting sönder. Man lät därför sågen stanna en timme på natten. Det berättas att sågen tillslut blev så van vid detta att den stannade själv kl 12!

I norra änden av Bjärtrå finns flera sjöar och tjärnar. Den största är Måsjön, där många sommarstugor är uppförda. En .liten tjärn finner man också mellan Geresta och Stavred och så har vi slutligen Prästtjärnen mellan Hjälta och Inholm. Den hette fordom Galten och flyter genom Inholmsbäcken till Strinnefjärden. För hundra år sedan var denna bäck så vattenrik att man kunde ro med båt från Strinnefjärden till gammelkyrkan i Nässom. Då fanns också ett kvarnläge nedanför nya kyrkogården.

Ur "Bjärtrå socken - saga och sanning" av O. Häggström. Något förkortat